Det har inte känts speciellt lockande att spela det spelet med grafik som på det glada 90-talet med allt fyrkantigt. Till och med solen är en lysande kvadrat.
För någon vecka sen gav jag upp och med sjuåriga sonen som stöd startade jag min egen värld. Jag hamnade uppe bland träden eller snarare bland mindre gröna kvadrater och var helt vilse direkt. Sonen stressade på att jag måste hitta skydd och stänga in mig i en grotta eller liknande för när det blev natt skulle alla fyrkantiga monster komma. Värst var det om jag skulle stöta på en misslyckad gris som exploderade när den kom nära. - Akta dig för creepers var det visst.
Jag lyckades med att banka sönder lite trä och jord så att jag fick skydd, med sonens hjälp fick jag ihop en arbetsbänk för att göra facklor för att slippa vara i underjord i mörker. Än värre är att i mörker kan creepers dyka upp när som helst.
Första natta avklarad och snart hade jag en hacka att leka gruvråtta med. Ner i underjorden för att banka efter ädlare saker, hittar man diamant är lyckan fullständig.
Otroligt att ett så uselt spel rent grafiskt kan få en fast men i all enkelhet är det såpass genomtänkt. Strävan efter att komma lite längre för varje gång och nya saker gör det svårt att slita sig. Än värre kommer det att bli när jag släpper in sonen i min värld för att vi ska samköra.
